När dygnet är för kort

Man borde ju känna sig rätt nöjd med sig själv då en genomsnittlig dag i ens liv innehåller ca. 3 timmar träning, 3-4 timmar husmodersarbete som städning, matlagning etc. och runt 5-6 timmar studier. Så har mitt liv sett ut på sistone.
Men nej, jag känner mig bara otroligt trött och stressad, prestationskraven bara växer och det dåliga samvetet likaså. Jag saknar att sitta på kaffe i flera timmar med tjejerna eller att bara slänga mig på soffan med en chokladplatta i högsta hugg utan någon brådska i världen.


Jag har ett avsevärt behov av 2 saker nu:
1. Roligheter
2. Chill

Angående punkt ett har jag ett litet förslag; jag tycker att alla abiturienter (och naturligtvis också andra lägre stående arter i samhället) i trakten borde lyfta näsan ur böckerna på fredagen och bege sig ut i nattlivet. Alla ursäkter om att saturday night out förstör prestationerna i måndagens skrivningar slipper vi om alla festar på fredagen istället för klassikern lördag! Längre krapuleringstid än så kan väl ingen behöva.

Angående punkt två läste jag detta i ÖT imorse. Att mysa är ju bästa chillandet som finns men det där är ju bara konstigt, haha. "Man sitter i en ring och berör varandra"?! :D

moidå
//Sussu