Jag dör långsamt av tristess och rastlöshet. Medan alla mina vänner fördjupar sig i studentskrivningar och inträdeslitteratur går jag omkring hemma för mig själv och försöker få tiden att gå snabbare. Nu har jag städat allt som går att städa, lyssnat på all musik som finns att lyssna på, sökt alla jobb man kan söka och gått alla promenader man kan gå. Det är deprimerande. Jag orkar inte laga mat, jag orkar inte klä mig i annat än joggare och jag för djupa diskussioner med en katt dagarna i ända. Att vara en rastlös själ som är sysslolös är ingen vidare kombination.
Jag är trött på snön och kylan, jag är trött på mig själv, jag är trött på det här huset, jag är trött på att vara trött, jag är trött på Jakobstad.
/S
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar